Ett barn mitt i ett isigt bett, försjunken i den primala glädjen av att tugga i sig en frusen klump. Hennes ansikte, delvis uppslukat av det kalla stänket, blir ett med landskapet – vilt, rått och levande. I bakgrunden står hennes pappa tyst, andfådd och stilla.
Denna målning fångar den där orädda, ofiltrerade energi som barn bär med sig – hur de kastar sig in i ögonblicket utan tvekan och utan ursäkt. Det är kallt. Det är högljutt. Det är livet.
