Molnen sväller och veckar sig över duken som tankevågor – konturerade i viskningar och ljusglimtar. Landskapet därunder är knappt där – bara en antydan – men himlen dominerar, levande av rörelse och känsla.
Denna målning är nästan mer ett minne än en scen. Ett ögonblick då himlen sa något du inte riktigt kunde sätta ord på, men kände djupt inom dig. Djärv, drömsk och öppen för tolkning – den bjuder in till att bara titta, känna och andas.
